Framhoppning

Tänkte ta upp det här med framhoppning, som ofta är en svårighet i tävlingar:

När man ska förbereda sig för hopptävlingar, speciellt under vinterhalvåret då de är i ridhus, är det ofta väldigt trångt på framhoppningen. Man kanske bara kan skritta fram ute eftersom det är fruset. Så, när det väl är din tur att komma in har du inte mycket tid på dig att hinna värma upp hästen ordentligt först innan du behöver börja hoppa fram. Det är här problemen ofta kommer: folk skrittar på spåret, håller inte undan för galopperande hästar/ponnyer, som måste bryta av och börja om hela tiden. Samtidigt hoppar ryttare för fullt på tre olika hindertyper, som man också ska ha koll på. Ibland kan de inte styra sina hästar så bra och kommer ut för snabbt på spåret så någon annan får tvärnita. Känner du igen det?

När man börjar hoppa, gäller det att ropa högt vilket hinder och sedan nästan rida ”slalom” mellan ryttare som rider i vägen. Ibland händer det att ryttare skrittar förbi framför eller bakom hinder när någon håller på att hoppa. Det kan bli farliga situationer och i värsta fall krock.

Dessutom kan andra ryttare se väldigt säkra ut och ta för sig och då känner man sig kanske inte lika bra. De kan ha dyr utrustning och se duktiga ut på framhoppningen. Eller vara ”kändisar”.

 

Det är mycket psykologiska faktorer som påverkar ryttaren innan det är dags för start. De ryttare som har mycket erfarenhet har lärt sig att gå in i sin bubbla och att inte försöka se röran utanför. De ryttare som lyckas bäst är de som trots många störande saker, kan gå in på framhoppningen och rida som vanligt, så att både häst och ryttare är förberedda för start. 

Hur är det för dig?

Framhoppning trångt

Framhoppning

 

 

 

Mental tuffhet

Daniel på USM 2015 11947651_10206196159455477_3002440863813457952_nHej kära bloggläsare!

Har haft en intensiv period med bland annat mycket friidrott och bloggen har blivit lidande. Ska se till att ni får läsa om något nytt och blandat varje vardag, så håll utkik!

Undrar ni varför jag skriver så mycket om friidrott? Jag är friidrottstränare för ungdomar i Råby Rekarne, med hoppinriktning. Har varit på USM i Karlskrona i helgen med två killar som presterade väl och nära sina personliga rekord. Den ena med sitt näst bästa hopp i karriären, även om det inte räckte till final och den andra visade stor mental tuffhet och nådde en silvermedalj. De fick känna på att det är svårare att kliva upp en nivå, till nationell nivå, och mäta sina krafter hela Sveriges 16-åringar i längd, även om de mött delvis samma personer på andra tävlingar. Det krävs erfarenhet och för att få erfarenhet behöver man tävla mycket. Kanske blir viljan för stark, och då når man inte sin optimala nivå, även om formen är bra. Eller så kan det låsa sig när man inte riktigt når sina vanliga längder. Jag brukar säga att det är en liten pusselbit på vägen fram, och att alltid utvärdera vad som fungerade bra och mindre bra. Ta sedan med lärdomarna och träna på dem.

Därför tror jag mycket på att det är bra för ungdomar som inte hunnit få så mycket erfarenhet att tävla mycket, så att man till slut finner en trygghet oavsett tävlingsplats och vilka som deltar i tävlingen. Det som kallas erfarenhet kan bara komma genom att skaffa sig mer, oavsett vilken idrott man håller på med.

Hur är det för dig?

 

Tänk inte på dig själv

Att strunta i vad andra ska tycka är en slags frihet från rädsla. Normalt är vi alldeles för medvetna om oss själva – det handlar om den sociala person vi visar upp för andra – och det innebär att vi gör och tänker på det vi tror förväntas av oss.

Oro 2images

Har du varit med om detta?

Idrottare gör hela tiden självbedömningar och utvärderingar av sina prestationer. Sedan gör tränare, motståndare, publik och övriga det. Många har åsikter om prestationerna, både kunniga och okunniga, speciellt om det skrivs/visas i media. Det leder ofta till att idrottare blir självkritiska, vilket är bra eftersom det utvecklar prestationen. Genom att ta emot feedback och utvärdera sin prestation utvecklas man. Här gäller det att kunna tåla kritik och bortse från vad andra tycker för att inte döma sig själv för hårt. Man kan lära sig att filtrera kritik och feedback från negativt inställda medier. Den hårdaste kritikern som är svårast att ignorera är den inre rösten eftersom den känner till dina svagheter och dina självtvivel alltför väl.

När man tävlar eller spelar match och börjar oroa sig över sin prestation går det ut över prestationen. Det beror på att man släpper uppmärksamheten på det man håller på med och det händer ofta vid press. Idrottare som oroar sig över sig själv misslyckas ofta eftersom de tappar fokus, vilket beror på dåligt självförtroende(situationsspecifikt).

Tänk inte på dig själv

Hur skall en idrottare lära sig att glömma bort sig själv när idrott handlar om att använda sin kropp maximalt? Forskning visar att medvetandet om kroppen och rörelserna brukar förstärkas när man upplever flow. Då hamnar medvetandet om egot och den sociala identiteten i bakgrunden. Ju mer uppmärksamhet som riktas mot kroppen och vad den presterar, desto mindre återstår till att grubbla över vad andra ska tycka eller hur konkurrenterna ligger till.

Tips

Om du tappar koncentrationen kan det hjälpa om du koncentrerar dig på andningsrytmen eller hur känseln i dina muskler förändras. Att lära sig att lyssna på vad kroppen har att säga är det säkraste sättet att nå koncentration (refokusering).

Konstigt nog är det så att det oftast är när du koncentrerar dig på din kropp som chansen är störst att du ska glömma bort ditt ego. Du glömmer bort den delen av dig själv som ställer frågor, kritiserar och skapar tvivel. Om man kan släppa den biten kan man låta sig uppslukas totalt av uppgiften man står inför. Man får mer energi över och självförtroendet kan inte svikta eftersom egot inte får någon uppmärksamhet. Dessa ögonblick av omedvetet agerande gör att man kan upptäcka sin fulla potential utan att den påverkas av oro. Ett steg närmare flow.

Pröva, se vad som händer.