Hur förbereder jag mig bäst för tävling?

NRK-huvud-2Igår föreläste jag för Nynäshamns Ridklubb med tävlingsryttare. Klubben tävlar i alla discipliner men det som är speciellt här är att (nästan) alla rider/tränar fälttävlan. Hästarna blir glada och får framåtbjudning av det. Klubben har fina egna fälttävlanshinder som alla hästar och ponnyer och även ridskolehästar använder så fort underlaget tillåter.

Det var ett härligt gäng som var mycket engagerade och det märks att klubben har en riktigt god stämning. Ridskolechefen Fia känner alla ekipage väl och det bjöds på en del igenkännande skratt och funderingar över olika situationer som uppstår när man håller på med hästar och tävlingar. Tävlingsryttarna fick med sig en del verktyg och helhetstänk att använda inför, under och efter tävlingar.

En sak som alla var helt eniga om var att självklart ska hästen ha de bästa skorna och massage regelbundet, men ryttaren får hoppa över det eftersom hästen går först… Någon som känner igen sig 😉

Fälttävlan 2

Fälttävlan

Smarta mål

För att sätta bra mål, behöver man träna på det. Som med fysisk och mental träning. En bra modell att använda är SMART:
S=Specifika – Tydliga och avgränsade mål

M=Mätbara – Hur ska det mätas? Tid, kvalitet, upplevd nöjdhet?

A=Acceptera – Delaktighet, den som ska uppfylla målen är motiverad av målen.

R=Realistiska mål – Utmanande och nåbara mål.

T=Tid – Tydlig ”deadline”

SMART mål

Tävlingssäsong

Många av er har tävlat och har några tävlingar kvar under inomhussäsongen. Ni har stämt av vinterträningen och kanske fått lite svar på vad som behöver tränas extra efter varje tävling. Kanske att komma rätt i kombinationer eller att få ut hästen/ponnyn i hörnen även om det står blommor där under dressyrritten. Allt för att få felfri ritt eller bättre poäng.

För att lyckas på ett sätt som ryttaren vill, krävs planering. Det bästa är att i början av året ha gjort sin planering för hela året och sedan ändra/justera vid behov.

Hur gör du?

Malin Baryard

 

Framhoppning

Tänkte ta upp det här med framhoppning, som ofta är en svårighet i tävlingar:

När man ska förbereda sig för hopptävlingar, speciellt under vinterhalvåret då de är i ridhus, är det ofta väldigt trångt på framhoppningen. Man kanske bara kan skritta fram ute eftersom det är fruset. Så, när det väl är din tur att komma in har du inte mycket tid på dig att hinna värma upp hästen ordentligt först innan du behöver börja hoppa fram. Det är här problemen ofta kommer: folk skrittar på spåret, håller inte undan för galopperande hästar/ponnyer, som måste bryta av och börja om hela tiden. Samtidigt hoppar ryttare för fullt på tre olika hindertyper, som man också ska ha koll på. Ibland kan de inte styra sina hästar så bra och kommer ut för snabbt på spåret så någon annan får tvärnita. Känner du igen det?

När man börjar hoppa, gäller det att ropa högt vilket hinder och sedan nästan rida ”slalom” mellan ryttare som rider i vägen. Ibland händer det att ryttare skrittar förbi framför eller bakom hinder när någon håller på att hoppa. Det kan bli farliga situationer och i värsta fall krock.

Dessutom kan andra ryttare se väldigt säkra ut och ta för sig och då känner man sig kanske inte lika bra. De kan ha dyr utrustning och se duktiga ut på framhoppningen. Eller vara ”kändisar”.

 

Det är mycket psykologiska faktorer som påverkar ryttaren innan det är dags för start. De ryttare som har mycket erfarenhet har lärt sig att gå in i sin bubbla och att inte försöka se röran utanför. De ryttare som lyckas bäst är de som trots många störande saker, kan gå in på framhoppningen och rida som vanligt, så att både häst och ryttare är förberedda för start. 

Hur är det för dig?

Framhoppning trångt

Framhoppning

 

 

 

Mental tuffhet

Daniel på USM 2015 11947651_10206196159455477_3002440863813457952_nHej kära bloggläsare!

Har haft en intensiv period med bland annat mycket friidrott och bloggen har blivit lidande. Ska se till att ni får läsa om något nytt och blandat varje vardag, så håll utkik!

Undrar ni varför jag skriver så mycket om friidrott? Jag är friidrottstränare för ungdomar i Råby Rekarne, med hoppinriktning. Har varit på USM i Karlskrona i helgen med två killar som presterade väl och nära sina personliga rekord. Den ena med sitt näst bästa hopp i karriären, även om det inte räckte till final och den andra visade stor mental tuffhet och nådde en silvermedalj. De fick känna på att det är svårare att kliva upp en nivå, till nationell nivå, och mäta sina krafter hela Sveriges 16-åringar i längd, även om de mött delvis samma personer på andra tävlingar. Det krävs erfarenhet och för att få erfarenhet behöver man tävla mycket. Kanske blir viljan för stark, och då når man inte sin optimala nivå, även om formen är bra. Eller så kan det låsa sig när man inte riktigt når sina vanliga längder. Jag brukar säga att det är en liten pusselbit på vägen fram, och att alltid utvärdera vad som fungerade bra och mindre bra. Ta sedan med lärdomarna och träna på dem.

Därför tror jag mycket på att det är bra för ungdomar som inte hunnit få så mycket erfarenhet att tävla mycket, så att man till slut finner en trygghet oavsett tävlingsplats och vilka som deltar i tävlingen. Det som kallas erfarenhet kan bara komma genom att skaffa sig mer, oavsett vilken idrott man håller på med.

Hur är det för dig?